Därför postar jag fula bilder på mig själv

Annons

Jag får ofta frågan varför jag postar så ”fula” selfies på mig själv, och hur jag VÅGAR. 

 

Ni vet ju att jag är feminist in i ryggmärgen. För mig handlar kvinnokampen mycket om att nyansera bilden av att vara kvinna.

När jag växte upp led jag av otroligt mycket ångest över att jag inte passade in i ”mallen” som tjej. Jag har aldrig haft särskilt stora bröst, jag var lång och spinkig och definitivt inte kurvig. Jag har alltid haft genomskinliga ögonbryn och inte så mycket ögonfransar. Mitt hår har varit ganska alldagligt och you know… Jag kunde aldrig identifiera mig med bilden av att vara KVINNA.

För mig var alltid en KVINNA någon LAGOM kurvig sak med vacker hy, naturligt långa naglar och såklart stora bröst. 

Tro mig – JAG FÖRSÖKTE. Jag stoppade bh:n full av strumpor, jag köpte smink för hela veckopengen och jag spelade fnittrig och medgörlig. Men problemet är att hur mycket jag än försökte så gick det inte att vara så perfekt som alla tjejerna i tidningarna, filmerna och böckerna. För de där tjejerna fanns ju inte på riktigt.

Jag var och är svettig ibland. Hårig. Krävande. Gör fel. Spottar snor. Mina ögonbryn blir genomskinliga om jag inte färgar dem och mitt hår är vissa dagar tunt och stripigt.

Det är sån jag är, men det definierar inte mitt värde som människa. 

När jag nu äntligen växt upp och insett att kvinnlig inte betyder alla de där sakerna har jag kunnat försonas med min kropp. Jag har fattat att det är kvinnligt att vara mänsklig. Precis så som jag ser ut och är.

Därför postar jag ”fula” bilder på mig själv. Bilder som egentligen visar verkligheten. För att om jag kan inspirera någon någonstans där ute att det är okej att visa sin verkliga sida, då har jag lyckats. Jag skäms inte för hur jag ser ut längre. Och det är så himla skönt.

Annons
Dela på:
Annons
Laddar