JAG OCKSÅ

Annons

Jag var 15 år, oerfaren och skamsen. Det var på en hemmafest, jag var trött, valde ut en säng att sova i och la mig där. När jag somnade hade jag alla kläder på mig. När jag vaknade var kläderna inte längre där.

Istället hade jag något annat på mig. En äldre kille som gjorde saker utan mitt medvetande – och mot min vilja. Jag bad honom att sluta, han la en hand på min mun och sa ”schhh”. Jag hyschade inte, men han stannade inte upp för än jag sa ”jag måste spy”.

Jag gick ut i natten med en vän, jag sa ingenting till vännen för jag förstod inte vad som hade hänt. Jag sa bara att jag måste spy. Och spydde gjorde jag, men inte för att jag var sjuk som jag sa till henne.

Jag bearbetade det i tystnad. Eller nej, jag låtsades som att ingenting hade hänt. För det var liksom lättast. Jag förträngde det och det var nyligen jag insåg allvaret i det här. Men nu tänker jag inte vara tyst längre. Vi måste förstå problemet som finns. Och framför allt våga berätta och inte låta det rinna ut i sanden. Om alla vågar säga ifrån så kan vi tillsammans få sexuella trakasserier att minska och förhoppningsvis försvinna helt.

Jag kan inte räkna antalet oönskade händer jag haft på min kropp. Jag kan inte heller räkna antalet örfilar och utskällningar jag delat ut. Eller antalet ursäkter jag fått: ”den är så snygg och ser så skön ut, var ju tvungen att känna”. NEJ du är inte tvungen till någonting. Du FÅR framförallt inte. Det här är min jävla kropp och den äger ingen annan än jag. Ta inga jävla rättigheter över den.

Men vet ni vad det värsta är? Det är vad som händer efter att jag sagt ifrån. Vem tror ni det är som får skiten efter att jag fått en oönskad hand på mig och jag sagt ifrån. Ledtråd: det är inte han med den oönskade handen. Det är jag, hon som ställer till en scen. Hon som skämmer ut sig inför alla. Hon som skriker så att alla tittar dit – hon får skämmas.

Låt det sjunka in. Borde det vara så? Nej det borde inte vara så. Jag ska aldrig skämmas när jag blivit utsatt. Jag ska aldrig sluta säga ifrån när jag inte vill.

Och du som utsätter kvinnor för detta. Du som har sexuellt ofredat eller sexuellt trakasserat någon. Du som vet att du gått ordentligt över gränsen. Jag tänker inte ge dig en klapp på axeln för att du vågar erkänna och jag tänker inte ta emot din ångest. Den kan du ta hos polisen. Där kan du erkänna så att vi någon gång kan få se ett rimligt straff mot sexuellt ofredande.

/ Jonna

Annons
Dela på:
Annons
Laddar